Tänk att du lägger en beställning på ett tryck, det kanske är på en penna, mugg, reklamblad eller någon slags profilkläder. Du vill dels ha själva produkten i en bra färg, men även trycket. Hur kommunicerar du detta? Är din uppfattning av vad “blå” innebär samma som en annan persons? Hur försäkrar du dig om att du får det du ser framför dig när du beställer?
När man lägger en beställning på något med tryck så är det viktigt att det finns ett gemensamt språk som innebär samma sak för alla som förstår det. Den här typen av fackspråk finns inom alla områden. Inom kemin har man exakta formler som kemister i Sverige förstår lika väl som kemister i Argentina. I stället för att ha en lång förklaring kring “något basiskt som är frätande” eller använda ett svenskt ord för ett ämne Till exempel magnesiumhydroxid. Så finns det standardiserade formler, i detta fallet Mg(OH)2.
Detta gäller många områden. Så även när det kommer till färg. Om vi tar exemplet vi använde tidigare. Färgen blå kommer i många olika nyanser. Att bara säga blå innebär för en person en viss nyans av blått, men en annan för någon annan. Det är grunden. Men idag när de allra flesta beställningarna sker digitalt är det också ett sätt att försäkra sig om att de färger man anger när man designar exempelvis en logga, är exakt de som sedan trycks.
De flesta har varit i kontakt med Pantones system (PMS), dock utan att veta vad det heter i många fall. Pantone är egentligen ett tryckeri från USA. Men deras namn har blivit synonymt med deras system för färgmatchning som spridit sig över världen. Det består av en mängd olika standardiserade färger. Det används av tryckeri världen över men även inom olika typer av design, såsom kläddesign och grafisk design.
Alla färger i Pantones system har ett nummer. Detta nummer representerar en och samma ton och nyans av en färg, oavsett vart i världen man befinner sig. Säg att ett företag ska lansera en ny produkt, vi kan ta Coca Cola som exempel. Coca Cola har tagit fram en ny läsk och givetvis ska en unik burk och flaska användas. Det är givetvis viktigt att den är densamma runt hela världen.
Företagets designers på huvudkontoret i amerikanska Atlanta har designat en grafisk profil som går i en viss grön ton. Med hjälp av Pantones system så kan de enkelt kommunicera vilken färg det rör sig om till fabriker runt om i världen.
Pantone är definitivt mest känd när det kommer till dessa gemensamma språk, men inte mest använd i tryckeribranschen. Det finns andra system som används mer. Men i och med att Pantone är något som konsumenter runt om världen känner till och har varit i kontakt med, så har systemet uppnått ett visst kändisskap.
Ett annat system är CMYK. Det används inom färgtryck där man utgår från fyra grundfärger. Dessa blandas under tryckprocessen för att skapa nya färger. CMYK står för cyan, magenta, yellow och key. Vissa av dessa namn är kanske inte namn vi använder i vår vardag. Yellow, engelska för gul, känner vi alla till. Men de andra kan vara lite svårare.
Cyan är en färg som ligger mellan grönt och blått på färgskalan. Turkost nämns ofta när man ska förklara cyan, men i själva verket är cyan mer precist än så då det representerar en viss ton. Turkost är ett ord som används för att beskriva en rad olika färger.
Magenta är närmast lila-röd och är ett ord som sällan används av andra än de som håller på med för professionellt. Det är inte ofta man hör någon be om en magentafärgad skjorta i affären eller som beskriver en blomma i sin trädgård med denna färg. Key står i detta fallet för svart.
Detta system med fyra färger ger många olika kombinationer av färger, men är dock något begränsat jämfört med Pantone och andra system.
Med färgerna röd, grön och blå så kan man skapa en mängd andra förger. Det är grunden i RGB-systemet. Det är ett additivt system, det innebär att man lägger till olika mängder av de olika färgerna för att skapa nya färger.
RGB har många hört, ven om de inte kan placera det. Systemet används främst när det kommer till elektronik. Om du ska ställa in färgerna på din datorskärm så är det detta system som används för att beskriva vad som händer. Du höjer exempelvis röd och bilden förändras på ett visst sätt. I tryckeribranschen är det ofta ett uppskattat system eftersom konsumenten i de allra flesta fall har skapat sin grafik på en dator.
De färger de ser beskrivs i RGB-format och datorn skickar över denna information till tryckeriet för att kunna återskapa samma färger.
Sedan många år så är det HTML (i olika varianter och med olika tillägg) som dominerat på internet. När man programmerar en hemsida så behöver man ett system för att ange färg som alla datorer uppfattar på samma sätt. Det är där HEX kommer in.
Alla färger har en sex tecken lång kod. Vit är ffffff och blå är 0000ff. För att webbläsaren ska förstå att det är färger det handlar om och tolka dessa rätt så lägger man till ett #-tecken före koden. På så sätt kan man på ett standardiserat sätt ange vilka färger en sida ska ha och vara säker på att de visas likadant.
I exempelvis Photoshop kan man ange färgerna i HEX-koder och när du väljer en färg så ser du även vilken HEX-kod den har.
